21:54:56
Vanmakt
Hur hanterar man sin vanmakt ?
För den som fortfarande läser tidningar och lyssnar på senaste nyheterna uppstår frågan.
Hur skall man stå ut med allt detta – Ukrainas utdragna , som det verkar hopplösa kamp,
Tre tusen dödade israeler och palestinier- två millioner vanliga fattiga palestinier fångade som råttor under bombardemang , utan vatten och el .
Dagliga mord, mordbränder och sprängattentat som urskiljningslöst verkar drabba vem som helst här- i trygga Sverige.
Och allt detta – utan att man som vanlig medborgare kan påverka något, det är en total vanmakt som råder. Nyhetsflödet till brädden fyllt av blod och död påverkar oss alla, särskilt som vi inte förmår påverka varken det ena eller andra. Människorna skapar sina egna helveten , och det är alltid vanliga fredliga människor som skall lida.
Vad är det som gör att så många så gärna vill mörda andra människor? Fixa idéer om makt och storhet, hämnd för begångna oförrätter och pengar verkar som vanligt i historien fortfarande vara anledningen.
I tusentals år har vi mördat, våldtagit och bränt – är det kanske en nödvändighet för mänsklighetens utveckling? Är det något slags inneboende regleringssytem för att komma framåt eller förbättra rasen? Man vet inte, man begriper inte. Den uppenbara risken är att man , så som många jag talar med, slutar lyssna på nyheter , slutar läsa tidningar, ”för vad kan jag göra. Det jag inte vet har jag ju inte ont av,” alltså är det en räddning att sticka huvudet i sanden , eller att avskärma sig från världshändelser .
Alternativt skall man iskallt godta krigen och våldet för naturliga utlopp av mänsklig natur. Om det sker 60 mord i Sverige per år så är det trots allt ett väldigt litet antal döda mot antalet som begår självmord eller omkommer och skadas i trafiken. Man kan kanske uppfatta dödandet som en slags kollektiv olyckshändelse, som en tågolycka eller en naturkatastrof. Man kan om man vill vara riktigt cynisk inse att det är inte de genetiskt mest värdefulla som faller offer för gängkrigen- bortsett då från de vanliga oskyldiga som bara råkar komma i vägen.
Det goda med krig och massdödande kan ju också vara att man i tätbefolkade områden , vartefter som tusentals människor förolyckas , får mer utrymme för kommande liv. Befolkningstillväxten och svälten kanske dämpas och leder till fördelar för dem som överlever.
Så får man naturligtvis inte tänka eller uttala sig! Vi måste leva i en värld där alla är likar, där alla försörjer sig på hederliga arbeten, där gränsdragningar mellan länder inte har så stor betydelse och där blodshämnd naturligtvis inte kan tillämpas. Sorgligt nog är det en utopi, en salig dröm som inte gått i uppfyllelse hittils i historien om människan.
TF 231012