farmertom

[i]Pendling- kommentar till artikeln ”Så gör du för att stå ut med pendlingen” DN 240216

 När man på 1980-talet som boende mer än tre mil från Stockholm ville söka jobb i huvudstaden fick man alltid frågan:” Jaha , och när tänker du flytta hit?”  Pendling från en så avlägsen håla som Stallarholmen , åtta mil från Stockholm Centrum ansågs av de tilltänkta arbetsgivarna som utesluten. 

När jag så småningom faktiskt i slutet av 1980-talet fick anställning med arbetsplats vid Stureplan fanns ingen annan pendlingsmöjlighet än med bil, eller bil i kombination med tunnelbana. Trots senare tillkomst av spårbunden möjlighet från Mariefred till Stockholm tog det lång tid att börja lita på denna förbindelse. Misstron mot spårbunden trafiks förträfflighet är tyvärr fortsatt grundmurad. Bilpendling alltså- i mer än 20 år.

Bilpendling mellan 2-3 timmar per dag,  stigande bränslepriser , allt tätare trafik och köer, dyrbara parkeringsplatser, täta bilbyten – allt detta borde  väl ha talat emot bilpendlandet ?

I andra vågskålen låg möjligheten att få leva lugnt på landet och låta barnen växa upp i den lilla orten med  betydligt billigare boende än i Stockholm, nära djur och natur samtidigt som jag fick sköta ett kvalificerat arbete i hetluften i Stockholm, möjligheten att varje morgon i ensamhet under en dryg timme få förbereda mig inför dagens utmaningar,  möjligheten att hitta en parkeringsplats  lagom långt från centrum så att jag kunde få  min morgonpromenad , möjlighet att efter arbetsdagen promenera tillbaka och ostört  i bilen få varva ned och lägga storstadsstressen bakom mig.   Insikten att arbetskamraterna som bodde i närbelägna förorter hade samma pendlingstid till jobbet  inräknat tåg/buss/tunnelbana med diverse byten motiverade också att man kunde acceptera tidsåtgången.

Jag inser ju att detta är en gammal mans berättelse om ”hur det var förr”,  innan man hade någon som helst möjlighet att ”jobba hemma, långt innan kraven på lägre utsläpp kom i focus, innan drivmedlet kostade 24 kr litern, före trängselskatternas införande,  innan reseavdragen skärpts.    

Kontentan är ändå- kan man inta en mer filosofisk och lugn inställning till köer, väntetider med flera störningar borde pendlandet ändå vara ett billigt pris för rymlig bostadsmiljö och frisk luft.  David Waskuri ger i sin artikel rådet : ”Reflektera på din situation, pendlingen är ett pris vi får betala för ett gott boende.”  Rådet till frustrerade och traumatiserade pendlare är alltså - ge inte upp, snart skiner vårsolen i dina ögon där du står på din perrong, livet är så mycket mer än bara arbetslivets besvärliga konsekvenser.

Tommy Falk

Stallarholmen

Björkbacken Tuna 1

64597 Stallarholmen

0708711458

[email protected]