farmertom

Är det din granne som föder de kriminella nätverken? 

Vem föder egentligen de kriminella nätverken? Vem är egentligen skyldig till gängkrigen och skjutningarna?  Den sorgliga sanningen är att det är vanliga hederliga svenskar som vill slappna av med en joint, eller ”dra en lina ”en festkväll som skapar den marknad som resulterar i den våldsamma kriminaliteten. Enligt statistik som i och för sig är ganska osäker, har så många som 8-9 % av svenskarna i ålder 17-80 år använt narkotika i någon form det senaste året. Ingen vet hur stora belopp som narkotikahandeln omsätter- men någonstans finns uppenbarligen brukarna som betalar, är det inte du själv så är det antagligen din granne, din kompis eller din släkting. Det är naturligtvis för mycket att hoppas på att dessa normalbrukare kan förmås sluta handla och använda narkotika, så andra åtgärder behöver vidtas.

Narkotikahandeln är oerhört lukrativ för dem som sysslar med den.  Vi vet att konkurrensen och striden om denna marknad är den viktigaste motorn bakom mördandet och sprängningarna.   Endast en liten del av den narkotika som används produceras i Sverige, den övervägande mängden smugglas in över våra gränser. Gör man tankeexperimentet att man kunde förhindra införsel av narkotika till landet skulle den marknad som föder de kriminella gängen kollapsa. Ett vakuum skulle uppstå som naturligtvis skulle drabba de riktiga missbrukarna, de 50-60 tusen ”riktiga” narkomanerna.   För övriga vanliga brukare, de 8 -9 % av befolkningen som någon gång eller mer frekvent brukar narkotika skulle tillvaron kanske bli lite tråkigare- men någon allvarlig abstinens eller annan negativ folkhälsokonsekvens skulle inte uppstå. 

Vi måste diskutera möjligheten att stoppa eller så effektivt som möjligt hindra insmugglingen  av narkotika på allvar. Svensk lagstiftning är entydig-allt bruk eller annan hantering av narkotiska preparat är kriminaliserat, så något behov av ytterligare förbud erfordras inte.  Har Sveriges riksdag beslutat om ett narkotikafritt samhälle borde man våga vidta åtgärder för att med alla tillgängliga medel verkställa detta. Idag lägger man en budget för kommande år där man sprider ut 105 miljarder kronor över samhället. Vad skulle hända med droghandeln och den illegala marknaden om några av miljarderna satsades på striktare gränskontroller- kanske 1000 narkotikahundar, 10.000 nya tulltjänstemän vid flygplatser och färjelägen, 5000 postkontrollanter,1000 nya tjänstemän som kontrollerar inresande och utresande vid de större och mindre gränsövergångarna. Utöver att påtagligt försvåra droghandeln och därmed ta bort incitamenten för gängkrigen, skulle åtgärden även betala sig i förbättrad folkhälsa och minskad annan kriminalitet .

Det är lätt att förstå invändningar mot förslaget, det förefaller omöjligt att effektivt bevaka gränser på detta sätt i vår frihandelsglada värld, och det skulle naturligtvis vara betungande för alla resenärer. Men- som det ser ut idag saknar vi effektiva medel att minska skjutandet och sprängningarna. Myndigheter, polis och politiker står handfallna. Vore det inte värt pengarna att åtminstone som ett tidsbegränsat experiment, fatta beslutet att satsa ett ”sjusärdeles högt belopp” på att åstadkomma ett narkotikafritt samhälle –  ett sådant samhälle som Sveriges Riksdag faktiskt redan bestämt  att vi skall ha.