11:44:22
Något om pension
Ytterligare en kommentar till möjligheten att få jobba tills man blir 75.
Tänk att Fredrik slutligen kommit fram till samma slutsatser som jag drog redan för sådär tio år sedan- nämligen att man måste få fortsätta att arbeta så länge man själv vill och kan!
Fredrik förespråkar att man kan göra ett yrkesvalsbyte i ganska "hög" ålder för att starta en ny karriär eller bana.
Visst jag förstår att det i mångas föreställningsvärld kan ses som en dröm , men för flertalet kanske ett skämt ? .
Har man under sina första 30 år i arbetslivet varit lokalvårdare, suttit i kassan på ICA slitit ut kroppen som byggnadsarbetare eller sjukvårdsbiträde kanske denna dröm vid 50 års ålder kan verka löjeväckande, eller kanske förskräckande - jobba 25 år till !
Den iskalla matematiken finns dock där. Vem skall betala för pension, omvårdnad och övrig välfärd när det börjar krylla av folk mellan 80 och 100 år ? I någon statistik som åberopades kan man utläsa att för sådär 15 år sedan försörjde 3 personer en pensionär- idag finns det bara en arbetsför som försörjer en pensionär. Och bättre lär det nog inte bli. I sextio och sjuttiotalets sverige- när stor del av vårt pensionssystem utformades hade alla arbete som ville jobba. Ingen bekymrade sig för att bli arbetslös, det fanns alltid något företag som ville anställa. Skillnaden mot dagens kaos-scenario framförallt ute i Europa är enorm.
Alltså - något måste vi säkert göra. Kanske måste vi avstå från en del av den välfärd vi anser oss ha rätt till ? Kanske måste vi på sikt som greker , portugiser m fl tvingas inse att pengarna inte räcker till alla våra drömmar, att det inte är en mänskilg rättighet att ha välfärd utan att betala för den- att det faktiskt på lång sikt går åt pipan om man lever över tillgångarna.
Mot den här dystra bakgrunden är det egentligen ganska smart att lansera idén att det är kul och nyttigt att jobba till dess man dör. Det är nog gott och väl för oss skrivbordsmänniskor, akademiker, konstnärer - men hur motiverar vi utsliten undersköterska 63 eller värkbruten byggjobbare 59 ?
Rättvist lär det aldrig bli, enda trösten är att benknäckarjobben blir allt färre, kunskaper om förslitningsrisker och andra risker som har med arbetslivet att göra tas på allvar, och riskerna minskar.
Låt oss suga på idén om en bra och flexibel pensionsålder, låt oss drömma om att få förverkliga oss genom studier i något vi vill hålla på med tills vi dör - för alla har nog en dröm tror jag.
Tommy 20120209