21:21:33
Tiden efter Persson
Så är den då här- tiden efter Persson. Jag har om jag räknar efter upplevt och deltagit i 10 riksdagsval. Jag kan inte prcis påstå att jag kommer ihåg några detaljer från särskilt många. Ett ganska tydligt minne är dock dagen efter valet 1978 då det blev borgerlig majoritet efter en oändlig massa år av socialdemokratisk regeringstid. Det bestående minnet är hur vuxna män med abf-märke på kragen faktiskt grät - och förklarade att undergången var nära förestående.
Några socialdemokratiska tårar tror jag knappast har spillts under måndagen- trots en moderat jordskredsseger. Vissa skribenter ondgör sig över att det inte längre är tillräckligt stora skillnader mellan blocken. Alla vill samma goda, medlen att nå dit är bara marginellt olika. Kanske är det ett bevis på nationell mognad att den hårda polariseringen mildrats. Denna mognad bådar kanske gott för oss. Vi framstår allt mer som ett litet behändigt och jämförelsevis klokt och välutbildat folk som förstår värde av samarbete och endräkt - men ligger det inte en fara i detta?. När allt blir så bra, när alla är så mätta och nöjda, när vi kommit överens om allt det väsentliga - vad återstår då annat än att somna in. Den politiska apatin breder ut sig. Folk slutar gå och rösta därför att det inte gör någon skillnad- detta skapar utrymme för olika extremister. Är vi kanske på väg dit ? Smyger det på oss utan att vi orkar reagera . Fick ett främlingsfientligt parti 22% av rösterna i en sydsvensk kommun ?!. Ingen verkar reagera- han verkar ju trevlig- han nazistledaren. Vem orkar bråka , vi har det ju rätt bra , och dom kanske har en point dom där nationalsocialisterna, man förstår ju vad dom säger och dom liknar ju oss andra bleka och blonda ---inte sant?
Några socialdemokratiska tårar tror jag knappast har spillts under måndagen- trots en moderat jordskredsseger. Vissa skribenter ondgör sig över att det inte längre är tillräckligt stora skillnader mellan blocken. Alla vill samma goda, medlen att nå dit är bara marginellt olika. Kanske är det ett bevis på nationell mognad att den hårda polariseringen mildrats. Denna mognad bådar kanske gott för oss. Vi framstår allt mer som ett litet behändigt och jämförelsevis klokt och välutbildat folk som förstår värde av samarbete och endräkt - men ligger det inte en fara i detta?. När allt blir så bra, när alla är så mätta och nöjda, när vi kommit överens om allt det väsentliga - vad återstår då annat än att somna in. Den politiska apatin breder ut sig. Folk slutar gå och rösta därför att det inte gör någon skillnad- detta skapar utrymme för olika extremister. Är vi kanske på väg dit ? Smyger det på oss utan att vi orkar reagera . Fick ett främlingsfientligt parti 22% av rösterna i en sydsvensk kommun ?!. Ingen verkar reagera- han verkar ju trevlig- han nazistledaren. Vem orkar bråka , vi har det ju rätt bra , och dom kanske har en point dom där nationalsocialisterna, man förstår ju vad dom säger och dom liknar ju oss andra bleka och blonda ---inte sant?